Frankfurtskolan och Birminghamskolan

Huvuddragen i Frankfurtskolans perspektiv på medierna

De typiska dragen från Frankfurtskolan, grundat 1923 i Frankfurt-am-Main och bestående av en samling samhällsforskare, filosofer och kulturvetare, var kritik mot konventionella texter. De ansåg att människan utvecklas och blir ”friare” vid läsning av mer konstnärliga texter, och hävdar att folk blir dumma och inskränkta i vårt sätt att tänka och leva, av den typ av mer likformiga texter som blev allt vanligare genom Kulturindustrin. Frankfurtskolan ansåg att dessa nya produkter skapade och tillfredsställde falska behov hos människorna. (Gripsrud, 2002, s 55-56) Frankfurtskolan är således motståndare till populärkultur och utvecklade en s.k. kritisk teori.

Huvuddragen i Birminghamskolans perspektiv på medierna

Birminghamskolan, vars företrädare (Hoggart, Hall och Williams) var ett antal samhällsvetare och humanister med arbetarklassbakgrund, etablerade en forsknings-tradition kring 1970 som sedan kom att kallas cultural studies. Med sin breda sociala och kulturella anknytning intresserade de sig för hur vanliga människor i sin vardag tog del av och skapade mening ur mediernas texter. Tack vare Birminghamskolans grundares ursprung i arbetarklass såg de inte denna samhällsklass som passiva offer, vilket annars var en vanlig uppfattning om dem som saknar utbildning. Birminghamskolan menar att alla skapar sin egen kultur baserat på habitus, normer etc utifrån sina tillgångar av kapital, och man ansåg därmed att utbudet som serverades av t.ex medierna hade betydelse för människorna. Det som representerades i media är det man kan ta del av. (Gripsrud, 2002, s 82-83)

Vad som ytterligare karaktäriserar Birminghamskolan var influenser från italienaren och marxisten Gramscis hegemoniteori från mellankrigstiden. Den innebär att för att en överklass ska finnas kvar i en kapitalistisk samhällsstruktur, så måste även en underklass finnas. Och för att maktförändringar ska kunna ske måste det finnas ett motstånd mot hegemonin, dvs. herraväldet, som styr sociala värderingar och vedertagna sätt att handla. Begreppet motstånd kom Birminghamskolan att tydligt kunna se i olika subkulturer som ungdomen etablerade. Man studerade dessa individers förhållningssätt till de populärkulturella medietexter som de tilltalades av och byggde sin identitet utifrån. (Gripsrud, 2002, s 83-84)

Vad som mer är typiskt för Birminghamskolan är sättet att se på förhållandet mellan massmedierna och publiken. Hall, sociologen inom Birminghamskolan, betonade semiotikens, tolkningens, betydelse. Hall menade att budskapet/texterna för det första kodas in av producenten – och innehåller då även sociala och kulturella innebörder – och har då en avsedd innebörd, dvs så som texten ska läsas ut. Vad som sedan händer kan inte sändaren styra över. Mottagaren/mottagarna kan alla tolka det på tre olika sätt vid avkodningen. Antingen helt i enlighet med sändarens avsikt, eller med kritik mot vissa delar av innehållet eller i värsta fall (för sändarens del) med en helt oppositionell innebörd. Ofta skiljer sig tolkningen av ett budskap tydligt mellan grupper av människor med olika värderingar och social position. (Gripsrud, 2002, s 84-85)

Analys av ett mediefenomen – diskussion utifrån Birmingham- och Frankfurtskolornas teorier

Det mediefenomen som jag jar valt att analysera, är samma som vi diskuterade utifrån Boudieus sociala rymd - nämligen ”Vad blir det för mat?” med Per Morberg. Det är en programserie i genren matlagningsprogram, sänt i TV4+. För information vill jag också nämna att vi bedömde att målgruppen i huvudsak utgörs av matintresserade män i åldern 30-50 år, med ett kulturellt kapital över medel och med ett ekonomiskt kapital runt nollstrecket och strax däröver. Utifrån Frankfurtsskolans perspektiv riskerar vi att bli dumma av att titta på mediefenomen av populärkulturell karaktär. Vi borde istället vidga våra vyer och ägna oss åt texter som ger oss en djupare och mer utvecklande upplevelse.

Frankfurtskolan hävdar att kulturindustrins produkter förstärker ideologier och tidigare uppfattningar, i allra högsta grad tolkar jag detta som förstärkning av stereotyper. I ”Vad blir det för mat?” framstår Per Morberg som klart maskulin och grabbig, vilket givetvis ytterligare förstärker bilden av hur en riktig man ska vara. För varje gång en stereotyp representeras i media etsas bilden fast ännu hårdare.

En annan kritik som Frankfurtskolan ger på detta program är att det sänds ett upprepat antal gånger, då det är en programserie. Och även om Morberg är en mycket duktig skådespelare och emellanåt breder ut sig med ett dramatiskt språk, är det förmodligen i Adornos och Horkheimers ögon inte tillräckligt utvecklande för att ge publiken nya dimensioner som människor.

Utifrån Birminghamskolans perspektiv kan man se på semiotikens roll, där tolkningen kan vara tredelad.

• Vissa tittare kanske tillhör en grupp jakt- och fiskeintressade unga män i Härjedalen, som aldrig satt foten i varken gymnasiet eller en teatersalong. De kommer säkerligen att ha behållning av Morbergs grabbiga matprogram utifrån sina normer och värderingar. De uppskattar hans manlighet och tänker inte ens på hans dramatiska utspel med franska fraser eller att han smakar av med en sked, drar fingrarna genom det svettiga håret och smakar av med samma sked igen. Publiken gillar texten – och äter den rakt av (preferred reading).
• Andra tittare, husmödrarna, sitter där och fascineras över såväl den ljuvliga Boeuf Bourguignon-grytan som Morbergs maskulina och attraktiva kropp, trots sina 40 fyllda. Samtidigt förfasas de över hans sätt att smaka av och risken för att det hamnar hår i maten. De gillar texten – men utifrån sina normer är det med lite bitterljuva toner i avkodningen (negotiated reading).
• Sen finns det andra tittare, de som tittar en gång och aldrig mer – tycker att Morbergs mat är rena skräpprogrammet. Kanske kan denna tittarskara vara de som hellre köper en halv special innan de åker hem. Hem till lägenheten med endast två folköl i kylskåpet, åtminstone tills han druckit upp dem båda och somnat på soffan framför TV:n som börjat visa myrornas krig (oppositionell .läsning – i direkt motsats till vad sändaren avsåg med texten).

Källförteckning
Bok: Gripsrud, Jostein, (2002) Mediekultur - mediesamhälle, Uddevalla: MediaPrint AB
Internet: TV4 Plus, Vad blir det för mat?, http://www.tv4.se/player/categories.aspx?treeId=107, (2008-02-22)