Medievåldets påverkan

Något kluven är jag när jag ska välja ut de två resultat som jag anser vara viktigast från de studier om medievåldets påverkan på sin publik som Feilitzen sammanställt. Det ena är inte så svårt att motivera – det är resultatet avseende Imitation.

Det andra däremot, anser jag vara en mycket viktig insikt från forskningen beträffande Aggressionseffekter, men det är ju inte så mycket effekt av medievåldet som jag vill peka på, utan snarare alla andra faktorerna som spelar roll – de som inte härleds direkt från upplevelser av medievåld. Forskning visar att vi helt klart får mentala intryck från mediernas innehåll, men dessa blandas med alla andra intryck, normer, värderingar, känslor och erfarenheter ur vårt sociala liv med föräldrar, syskon, i skolan samt intryck från personer som vi ser som betydelsefulla för oss. Alla dessa intryck skapar vår identitet och får oss att handla på ett visst sätt. Långtidsstudier har visat att 90-95 % av ökad aggression bland barn och unga beror på andra faktorer än medievåldet. Faktorerna avser barnets personlighet och tidigare aggression. (Feilitzen, 2001, s 5-6). Det visar att vi inte längre kan lägga så stor del av skulden på massmedia, utan är en tydlig indikation på att stora krafttag måste tas på andra sätt – A och O är att den primära socialisationen sker tryggt och förklarande. Men givetvis ifrågasätter jag varför kommersialismen inom mediebranschen ska rättfärdiga så mycket våld (Feilitzen, 2001, s 17). Även här finns mycket att önska.

Det andra resultatet från forskning kring medievåld som jag anser intressant är just Imitation. Som Feilitzen skriver imiterar vi, främst som barn och unga, både för att lära oss och omedvetet för att bearbeta obehagliga upplevelser. Men våld i media kan även ge effekter på vuxna i form av ”tips” på hur våld kan utövas. Här är det inte fråga om direkt imitation. Snarare handlar det om ”lagring” av scheman som vi sedan, i krissituationer, kan ta fram och handla efter. (Feilitzen, 2001, s 4-5) Min reflexion kring detta är att vi genom media får serverat oss flera olika sätt att utöva dråp, våldtäkter etc. I västvärlden präglas vår tillvaro idag om jakt på pengar och materiell standard, något som går ut över vårt trygghetsbehov. Det leder till frustration p.g.a. skilsmässor, trasig uppväxt, missnöje, mobbning. Detta är faktorer som stimulerar till ökad aggressivitet (Feilitzen, 2001, s 14-15). Som jag ser det kan samverkan mellan tidigare medieupplevelser och en livskris, få den mest sympatiske att bli våldsam. ”Vi kan inte förstå att han kunde bli en mördare, han var en himla go kille på gymnasiet” – är en inte ovanlig kommentar i nyhetsartiklarna.

Utifrån mitt resonemang om hur imitation och ”tips” kan få den mest otänkbara människan att utföra våldshandlingar kan man lyfta fram såväl kriminalromaner i bokform, som actionfilmer och engelska deckarserier. Men jag tycker likaväl man kan lyfta fram kvällspressen. Lite utanför ämnet går jag här, då jag är medveten om att imitation avser att man visuellt ser hur en annan person utför något. Jag vill ändå visa det från detta håll – då kvällspressens beskrivningar av utförda våldsdåd kan få medieeffekter i form av våld. I sitt syfte att i samhällets tjänst klargöra för sina läsare hur ett mord eller överfall gått till minut för minut – fungerar det tyvärr bra som omedveten inlärning av hur våldsdåd kan genomföras. När de i serieform och klockslag talar om varför förövaren såg sin chans, hur han valde att stå i bakhåll, hur han obesett smög in i köket efter en kniv, hur han lyckades föra ut barnen till lekplatsen och sedan i lugn och ro kunde skära halsen av f.d fruns blivande sambo – lagrar vi metoder som fungerar väl för den som den bistra decembersöndagen 2010 känner sig frustrerad, kränkt och bitter över att inte fira jul med ”sin familj”. Och ännu en ”riktig hedersknyffe” har visat sig vara våldsam – kanske beroende på kvällspressens alla utförliga instruktioner om hur man konstruerar en samhällstragedi.

Källförteckning
Häfte: Von Feilitzen, Cecilia, (2001), Medievåldets påverkan – en kortfattad forskningsöversikt, Göteborg, NORDICOM