Hip-Hop ”Beyond Beats & Rhymes”

Medieklippet Hip Hop: Beyond Beats & Rhymes producerades av Byron Hurt och fokuserar på hip-hop-kulturens påverkan på sin publik med avseende på manlighet, sexism, våld och homofobi. I den studie Hurt har gjort ingår intervjuer med såväl artisterna som hip-hop-fans för att se hur de förhåller sig till dessa mediefenomen.

Begreppen identitet och representation är centrala när det gäller mediernas makt att påverka enskilda individer. Vi socialiseras i en ständigt pågående process in i den mänskliga gemenskapen, både primärt i den familj vi växer upp och lever med, och sekundärt i förhållande till klasskamrater, lärare, andra vi ser i samhället och inte minst de vi upplever och ser i medierna – TV, Internet, tidningar, bio etc. Medierna ses som samhällets förlängda arm i in i hemmet, eller intimsfären, där de konkurrerar med familjemedlemmarna om uppmärksamheten. Den tid vi ger uppmärksamhet åt media, ersätter tid vi annars ägnat åt samtal och samspel med dem där hemma. Medierna bidrar till att definiera verkligheten omkring oss, därmed också till att definiera vilket vi är. (Gripsrud, 2002, s 17). Medierna hjälper oss att förstå världen och serverar oss bilder av världen som vi inte själva upplevt och kanske aldrig kommer att göra. Som mottagare av mediernas utbud bildar vi oss uppfattningar om oss själva, hur vi är, hur vi vill vara och hur vi inte vill vara eller bli. Det bidrar alltså till att bygga vår identitet (Gripsrud, 2002, s 18). Med begreppet representation i media menas både hur något (ex. unga män) presenteras eller återges i media, och vi vilken omfattning dessa återges (ex. vissa folkgrupper är oftare i media än andra). (Gripsrud, 2002, s 25-26).

I åtskilliga hip-hop-videos framställs män som extremt maskulina och respektingivande, de bär vapen, framhåller våld som berättigat etc. Synen på kvinnan är sexistisk, de är viljelösa sexobjekt som bara är till för mannens skull – att se på och att användas. Homosexualitet framställs som vidrigt. Ju mer denna bild av män och kvinnor visas för de som söker sin identitet, desto fler unga människor får denna sneda och ojämlika bild av människor. De bygger sin identitet utifrån stereotyper. I sitt val av media – väljer de bort det som inte stärker denna vi-dom-känsla, de tittar hellre på ytterligare en video som de känner igen sig i – och medias effekt som förstärkare är stor. Få väljer att i stället titta på annat ur medieutbudet (andra kulturer och länder) som annars kunde få deras identitetsskapande i en annan riktning, ex. program där de ser unga män som är bättre förebilder, kvinnor som har andra kvaliteter, homosexuella som inte ”utgör hot” och program som förklarar effekterna av våld.

Även om medieutbudet är stort, så styrs vi enligt sociologen Bourdieu av vårt habitus, ”sociala regler”, internaliserade handlingstendenser och inställning till världen. Vårt habitus styr vår position i samhällsstrukturen (på det sociala fältet) och präglar vårt sätt att tänkta, välja och handla. (Gripsrud, 2002, s 94-95).

Hip-hop-kulturen är särskilt stark bland den svarta arbetarklassen i USA och musiken tar ofta upp storstadsproblem. De som föds och växer upp i denna miljö präglas av det våld, kriminalitet och arbetslöshet som där är vardagsmat. Även om idolerna i denna musikgenre tydligt visar på ett stort ekonomiskt kapital, visar de i sina låttexter att de har sitt ursprung i en orättvist behandlad underklass, där det ekonomiska kapitalet är litet. Det kulturella kapitalet är litet, få av fansen och idolerna har någon utbildning att tala om. Denna brist på kapital gör det näst intill omöjligt att förflytta sig till en annan position på det sociala fältet, något som i sig blir en negativ spriral för fansens egna barn (Gripsrud, 2002, s 98).

Källförteckning
Internat: Hurt, Byron, Beyond Beats & Rhymes, You Tube (2008-02-20)
Bok: Gripsrud, Jostein, (2002) Mediekultur - mediesamhälle, Uddevalla: MediaPrint AB